Dagen började med att jag klev upp tjugo över fem för att göra mig klar. Åkte bussen in till stan för att därefter byta buss in till skolan, Bergsåker.
Och på morgonen och egentligen under dagarna i bageriet är de rogivande och lugnt. Jag och Solan gjorde lingonlimpa, och matbrödet -som ska ut till FK varje dag.
Dom vart kanske inte dom vackraste men som sagt, det är insdan som räknas..
Sen "gjorde" jag en smörgåstårta, lärarna vill ju gärna ta över när dom ska visa, enbart, Men jag sa till att jag ville göra, skulle få hjälp med en sak men då hann jag knappt blinka innan jag inte ens hade gjort 50% av jobbet, de var lite surt :/ men som sagt, testade mig på att göra drömmar, misslyckades en gång och denna gång trodde jag att jag hade lyckats, de såg ut som de, men dom var inte alls några drömmar, utan mardrömmar!! Dom var hårda och smaklösa, inte alls satt dom smälte i munnen, så som dom ska. Totalt misslyckat! Men nästa gång ska jag göra om och rätt, då är de tredje gången gilt, då ska jag firra de.
Men de var svårt att baka dom, de tycker jag, ut över de andra kakorna jag bakat som egentligen borde vara svårare, med dess utseénde, så som karusellkakorna.. Men icke!
Annars har väl dagen varit som andra veckor och dagar, stotr städning på skolan och ja, kom iväg vid tre, hemma kring 4 tiden skulle jag tippa på att hon var.
Duschade och kollade på uppdrag gransking, så fruktansvärt och jag är helt mpllös! Det kan inte vara sant, fast de är sant. Så brutalt och jag kan inte tänka klart, tänk om de hade varit jag? Starkt gjort av tjejen att visa sig och berätta om de, de är strongt gjort!
Sen åt jag, sent men var så inne i programmet, såg de i repris eftersom jag missade de igår..
Och nu då, ja då sitter jag bara här, ska väl ta och göra mig nattisklar snart, blir en tidig kväll för mig, är helt slut..
Och imorgon är de äntligen fredag, så underbart..
Helgen är planerad..
Imorgon, fredag blir de mest lugnt kanske blir lite lyxig mat och bara tvn med min kärlek..
Lördag blir de skoternsdag som de ser ut nu och 5års kalas :)
Söndag pimpling med Tanja, Robert och Thompis, hoppas bara på bra väder <3
De var min dag de!

/litenmia

Kärlek för mig är att man ska ha tillit till varandra, och kunna prata om allt. Man ska inte bära på någonting, låtsas som ingenting och bara låta de rinna ut i sanden. Utan man ska kunna ta tag i problemen, prata ut och lösa det. Kämpar man tillsammans så klarar man allt, om man verkligen älskar varandra. Och klarar man inte de kanske man ska ta en liten fundering på vad man vill. För utan tillit till varandra och om man inte kan prata med varandra någonting som rör allting så är de inte rätt. Man känner när de är rätt och då kan man vara sig själv, kan man vara sig själv så trivs man mycket bättre med sig själv och med andra, den man är tillsammans med. Att bli accepetrad för den man är stäker självkänslan enormt och då känner man sig älskad. Jag har aldrig känt mig så trygg med någon eller med mig själv sedan Thom kom in i mitt liv, de är inte fullt ut men de är ändå mycket bättre och kommer bi bättre. Det är inte pga av Thom utan på mig, de kanske jag sagt tidigare. Men från att aldrig har blivit accepetrad öevr huvudtaget till nu när jag blir uppskattad för den jag är, jag får så mycket kärlek och ja, jag får så mycket. Jag är lyckligt lottad, de kan jag skryta med! Livet är underbart med han, även fast jag har upp och ner gångar så stöttar han mig genom allt och de känns så otorligt bra :) jag är inte hel utan honom!
Jag älskar kärlek, jag älskar Thom <3

Om jag utgår från de jag åt på skolan var de marineradekycklig klubbor, råstekt potatis och grönpepparsås, gissa om de var gott? :) hugaligen.. Man blev som bortslämd idag!
Och nu väntar jag på mat här hemma och de blir kalops och potatis, de är mumma de också!
Annars har jag väl inte ätit så mycket idag, mer än i morse på skolan, nybakt bröd och ja de låter tråkigt men med vatten, jag älskar vatten!
Har också för agt skryta en del gjort grymt fina och goda kakor, karusellkakor och jag fick beräm att ingen lyckats med dom innan så bra som jag, jag sög åt mig av det och de kändes väldigt bra! Har också gjort kokostoppar för första gången och dom vart alldeles utmärkt braiga.
Hann med att göra selmlor bussar med, i morse var de som vanligtvis lingonbröden. Så ja, jag hann med en hel del idag och de känns ju bra =) och semlorna var såå fina!!
Imorgon ska jag fortsätta med semlorna såp dom blir klara. Sen ska vi testa på att göra polkagrisar. Skulle också vilja testa på att göra typ poatisatisbakelser eller vad som helst. Jag trivs i bageriet nu, de trodde jag aldrig att jag skulle säga men nu säger jag de :D

/litenmia

Det kanske är elakt att säga, men jag är glad att jag haft skilda föräldrar. För min mamma och pappa är så olika och jag skulle kanske inte fått den uppväxten idag om dom försökt hålla ihop för min skull. Jag har som liten varit hos pappa varannan helg och hos mamma resten av tiden. Jag har liksom alltid tytt mig till mamma, alltid varit mammig och de är ändå hon som tagit ansvar för mig och vi har en fin kontakt. Även fast jag har en fin kontakt med min pappa också men inte alls på samma sätt. Man kan prata med dom om olika saker, och så är de ju.
Men jag och mamma är tait, taitare än vad jag och pappa någonsin kommer vara. Hårda ord men de är sanningen. Jag slutade vara hos pappa, jag minns inte när men jag kände att jag inte trivdes där, jag hade inga vänner där typ och jag hade ju allt hemma i Timrå, hos mamma. Men visst har man många roliga minnen från tiden hos pappa men mamma och jag har ändå den speciella reationen till varandra, som bara en mamma och en dotter kan ha. Jag är så tacksam att min mamma orkat stått ut med mig, jag kan inte förstå det än idag och ändå kan jag vara rätt trottsig idag med, men man är inte annat än människa. Hon har väglett mig, stöttat mig, gett råd som jag då tycker är ovärt att lyssna på- men de är trotts hon som har den största erfarenheten utav oss och hon som har rätt, oftast. Dock inte i allt, men jag har som fallit massa tårar i henne famn och hon har tagit emot mig, kramat om mig och sagt en massa stöttande ord. Jag är glad att jag har min mamma, som alltid varit överbeskyddande, men hon har ju bara en dotter och det är jag, klart att hon är orolig, vilken mamma skulle inte vara de egentligen? Gång på gång man tjaffsar, gnäller och skäller på varandra så vet man ändå att mamma är allt, hon är en ängel, hon ger mig så mycket men ändå är man inte nöjd, eller? ibland skämms jag för att jag kan vara rätt ego, beté mig illa men min mamma ska veta att jag älskar henne trotts mitt beténde, hon är liksom en del av mig och kommer alltid att vara. Jag ser upp till henne, och det är klart att jag gör de. Hon ställer upp för mig, alltid och ger mig så mycket. Jag älskar min mamma, min pappa men men min mamma har alltid varit mig närmst, så är sanningen <3

/litenmia

Min första kärlek kan man tolka på många olika sätt. Man är ju "kär" på dagis, sexårs and you name it.
Jag har haft en del pojkvänner i mitt liv, sen om de är tillräckligt seriösa eller inte kan man ju disskutera om. Jag anser de som att jag haft många skithögar, och de står jag för. Ung och dum kan man också säga.. Jag har väl varit lite för snäll och tagit de jag fått en del gånger. Jag har väl fallit för fel killar helt enkelt. Och jag har fallit för charm, för lätt till och med.
Jag vet ärligt talat inte vem egentligen som var min första kärlek, man skulle kunna skriva de på olika sätt, för för stunden har man alltid tyckt att "han" är min största kärlek men i slutändan har de bara varit samma skithög som "han" jag var tillsammans med innan..
Jag vill inte kalla dom jag haft innan Thom för min första kärlek även fast jag kanske sagt de just då, eftersom jag inte visste av någonting annat. I början är de oftast alltid bra, man är så kär ända uppe vid öronen och för tillfälligt känns allt så bra, men jag tror att jag varit kär i kärleken innan, men egentlien har de i mesta del  varit massa problem, de har inte varit helt hundra. Man gör saker som man inte tänker på före, utan man handlar innan tankarna hinner med. Jag har varit förlovad innan, haft förhållanden hit och dit men knappat några förhållanden som varit så taita som man trodde på i börja på förhållandet. Det har handlat om svartsjuka, osäkerhet och noll tillit, var de mig de var fel på eller "honom"? de var alltid en tanke jag hade i mitt huvud. Men jag la alltid skulden på mig själv hela tiden, även fast de inte var mitt fel. Jag var så osäker på mig själv, jag trodde att jag inte kunde få någon bättre.
Men jag hade fel, gång på gång fick jag mitt hjärta krossad och varje gång tänkte jag "jag kommer aldrig hitta han med ett stort H" jag stöter bara på en massa idioter gång på gång, är de inte lögnare så är de "svenska muslimer" som ska ha kontroll på mig och över mitt liv, vad jag gör och inte gör, som helt enkelt ville bestämma över mig. Jag fattar inte än idag hur jag kunde acceptera att bli behandlad på de sättet av killar? Jag trodde inte att kärleken fanns, jag stannade kvar för att se om de kunde växa fram senare, men så blev inte fallet. Jag har varit så ledsen pga att jag aldrig fann kärleken, att alla skulle behandla mig som skit?! Jag säger inte att jag är gudsbarn men jag var paranodid och hjärntvättad, jag ville inte se sanningen. Jag trodde de skulle vara så, för jag visste ju inte av någonting annat? Men man lär sig av misstagen, trodde jag men gång på gång stötte jag på samma sak, nästan iaf. Det var aldrig helt hundra..
Så de som jag haft tidigare kan man för studen bara kalla för min första kärlek, men de sprack ju och hur kan man kalla de för första kärleken? och då kanske många utav er tänker "men de gör de för alla, jag har haft min första kärlek men de är slut idag" och jag förstår hur ni tänker, men var de helt rätt? visst kan de vara så men de tar ju alltid slut för en anledning? och de behöver inte vara en dålig anledning alla gånger heller, men något bakoliggande var de ju ändå? och man tror ju och hoppas på att de ska hålla livet ut när man hoittat den första riktiga kärleken, inte sant? Och alla har vi motgångar, de finns inte något förhållande som är felfria.

Men som jag känner nu för honom jag lever med nu, Thom. Det är svårt att förklara någonting man aldrig tidigare känt. Jag känner en sån otroligt lycka med honom. Han är verkligen mitt allt och han får mig att känna mig levande igen. Jag trodde verkligen inte att just jag skulle känna så här för någon. Jag är så tacksam för allt han gör för mig, han ställer upp i vått och i torrt, de spelar ingen roll vad det handlar om. Han försöker alltid göra de bästa av situationen och han är verkligen stöttande. Han ger mig så mycket värme och kärlek, de jag aldrig tidigare känt och jag kan verkligen vara mig själv till 100% utan att jag måste låtsas vara någon jag inte är. Han acceptera mig fullt ut, han vill inte göra om mig, inte ändra någonting alls. I början var de lite jobbigt för jag tyckte han var för snäll och gav "för mycket kärlek" men kan man ge någon för mycket kärlek? jag var inte van vid de. Men jag är så glad att jag gav de en chans, för jag är så lyckligt lottad som har han vid min sida. Alltid känns så bra, även fast vi har våra dagar och motgångar men tillsammans löser vi de och tar igenom oss de tillsammans, och de är så underbart att de finns ett ord som heter tillsammans. Allting känns så mycket enklara på något sätt. Jag skulle inte kunna se ett liv utan Thom, han är min bättre hälft, min pojkvän, min bästa vän och mitt allt.
Jag trivs med honom som fisken gör i vattnet, vi gör så mycket tillsammans. Och det är viktigt att kunna ge varandra lite utrymme med och de känner jag att vi gör. Frihet är också viktigt, vi kväver inte varandra utan vi kan accepetra varandra intresse och även dela dom. För kärlekens skull.. Även fast man har genemsamam intressen måste man kunde dela på partnens intresse med, och de gör vi :) Jag vet vart jag har Thom och han mig. Mina hjärnspöken kan sätta igång ibland men då har jag mina vänner som skrämmer iväg dom, men de handlar om självsäkerheten som ligger hos mig, inte hos Thom. Jag litar på honom men de är mig själv jag måste möta och ta tag i min självsäkerhet, jobba med den och försöka tycka om mig själv mer än vad jag gör. Men med Thom är den mycket bättre än tidigare med andra. Och de är mycket tack varit honom, jag lär mig dag för dag acceptera mig, och när han gör de blir de lättare för mig att acceptera mig själv, ännu mer. Och hans släkt är kanon, dom acceptera mig och jag dom, och samma sak med våra vänner.. Det är så de ska vara tycker jag.
Vi planerar framtiden och för varje dag närmar vi oss den och jag längtar tills vi får ett eget litet krypin, de ska bli så underbart. Och tids nog vill jag att han ska bli far till våra barn, för han kommer bli världens bästa pappa, de vet jag :)

Men måste nog avsluta nu, skulle kunna skriva hela natten annars. Och ursäkta stavfel, men när man skriver långt kan de lätt bli så. Men de var väl de :)

Thom, min eviga kärlek <3

/litenmia

Mitt fullständiga namn är Maria Amanda Karlsson. Jag bor i en liten by som har namnet Timrå. Där bor jag tillsammans med min kära mor, men förhoppningsvis ska jag och min pojkvän Thom flytta ihop inom en snar framtid.

Jag är snart 22 vintrar gammal, och ja jag börjar känna mig riktigt gammal. Det är liksom 9 år kvar till 30, det känns som åren springer iväg fortare än jag själv gör. Läskigt värre!

Jag pluggar till kock och jag trivs med klassen men med utbildingen är de delade meningar. Och sen får man se hur de utveklas, om jag vill jobba med detta eller ej. Men just nu ser jag bara de som en erfarenhet och något jag som jag kommer ha med mig i ryggsäcken. Jag kommer vara en erfarenhet rikare och de är positivt.
Annars under helgerna umgås jag i mesta del med Thom och de trivs jag utmärkt med. Vi trivs verkligen tillsammans och han är min bättre hälft.
Och under vardagarna försöker jag träna, de har jag nyss påbörjat och känner att jag trivs med det. Ska gå på olika jympa pass och spinning. 

Jag försöker också få ihop med mina vänner, jag har verkligen behov av närhet och kramratskap och dom jag umgås med mest nu är Julia och Tanja och nu när jag börjat träna gör jag de tillsammans med barndomskompisen som då är Tanja, de glädjer mig att vi äntligen kan ses oftare nu =)
Och nu under vintern ska jag göra de jag inte gjort på så många vintrar, jag ska försöka åka mer i backen, för de är någonting som jag saknar att göra.

Jag hade inget mer att tillögga, vill ni veta mer om mig så hojta till vettja, inga frågor ör för dumma för att fråga.

/litenmia

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.

♥ Dag 2 – Min första kärlek.

♥ Dag 3 – Mina föräldrar.

♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.

♥ Dag 5 – Vad är kärlek. ¨

♥ Dag 6 – Min dag.

♥ Dag 7 – Min bästa vän.

♥ Dag 8 – Ett ögonblick.

♥ Dag 9 – Min tro.

♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

♥ Dag 11 – Mina syskon.

♥ Dag 12 – I min handväska.

♥ Dag 13 – Den här veckan.

♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

♥ Dag 15 – Mina drömmar.

♥ Dag 16 – Min första kyss.

♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.

♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.

♥ Dag 20 – Den här månaden.

♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.

♥ Dag 22 – Det här upprör mig.

♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.

♥ Dag 25 – En första.

♥ Dag 26 – Mina rädslor.

♥ Dag 27 – Min favoritplats.

♥ Dag 28 – Det här saknar jag.

♥ Dag 29 – Mina ambitioner.

♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Ja då har man tränat sina pass denna vecka. Spinningen var jobbig som fan men vi kämpade oss genom den jag och Tanja och ur mitt eget perspektiv så är jag nöjd med min insatts där. Jag trodde aldrig att jag skulle orka hålla ut hela tiden när vi hade börjat, men som jag kämpade från start till mål och jag är så glad att jag tagit mig i kragen nu. Och eftersom de var öppet hus där så blir de att köpa träningskort nu på mpndag, ett buddelt med spinning och oliak gympa pass :) de ska bli roligt och speciellt när d ska det blir med Tanja, eftersom vi ses allt för sällan annars, och nu är de mer och kommer bli mer också! Detta år ska jag träna, jag ska sattsa på de detta fullt ut nu, matvanorna är dess värre svårare men de ska ordna sig de med.
Och idag var de afrodans som vi fick testa på, de var roligr men svårt att hlla takten men de ger med sig de med, som med allt annat :) sen ska vi bara se till att vi får testa på mer olika pass..
Men kommer se fram emot detta och när träningen är rolig blir allt så mycket bättre!

Och imorgon lör jag ju känna träningsvärk, men de blir Birsta med mammsen. Men förhoppningsvis blir de inte så tidig, jag är dötrött..

/litenmia