Min första kärlek kan man tolka på många olika sätt. Man är ju "kär" på dagis, sexårs and you name it.
Jag har haft en del pojkvänner i mitt liv, sen om de är tillräckligt seriösa eller inte kan man ju disskutera om. Jag anser de som att jag haft många skithögar, och de står jag för. Ung och dum kan man också säga.. Jag har väl varit lite för snäll och tagit de jag fått en del gånger. Jag har väl fallit för fel killar helt enkelt. Och jag har fallit för charm, för lätt till och med.
Jag vet ärligt talat inte vem egentligen som var min första kärlek, man skulle kunna skriva de på olika sätt, för för stunden har man alltid tyckt att "han" är min största kärlek men i slutändan har de bara varit samma skithög som "han" jag var tillsammans med innan..
Jag vill inte kalla dom jag haft innan Thom för min första kärlek även fast jag kanske sagt de just då, eftersom jag inte visste av någonting annat. I början är de oftast alltid bra, man är så kär ända uppe vid öronen och för tillfälligt känns allt så bra, men jag tror att jag varit kär i kärleken innan, men egentlien har de i mesta del  varit massa problem, de har inte varit helt hundra. Man gör saker som man inte tänker på före, utan man handlar innan tankarna hinner med. Jag har varit förlovad innan, haft förhållanden hit och dit men knappat några förhållanden som varit så taita som man trodde på i börja på förhållandet. Det har handlat om svartsjuka, osäkerhet och noll tillit, var de mig de var fel på eller "honom"? de var alltid en tanke jag hade i mitt huvud. Men jag la alltid skulden på mig själv hela tiden, även fast de inte var mitt fel. Jag var så osäker på mig själv, jag trodde att jag inte kunde få någon bättre.
Men jag hade fel, gång på gång fick jag mitt hjärta krossad och varje gång tänkte jag "jag kommer aldrig hitta han med ett stort H" jag stöter bara på en massa idioter gång på gång, är de inte lögnare så är de "svenska muslimer" som ska ha kontroll på mig och över mitt liv, vad jag gör och inte gör, som helt enkelt ville bestämma över mig. Jag fattar inte än idag hur jag kunde acceptera att bli behandlad på de sättet av killar? Jag trodde inte att kärleken fanns, jag stannade kvar för att se om de kunde växa fram senare, men så blev inte fallet. Jag har varit så ledsen pga att jag aldrig fann kärleken, att alla skulle behandla mig som skit?! Jag säger inte att jag är gudsbarn men jag var paranodid och hjärntvättad, jag ville inte se sanningen. Jag trodde de skulle vara så, för jag visste ju inte av någonting annat? Men man lär sig av misstagen, trodde jag men gång på gång stötte jag på samma sak, nästan iaf. Det var aldrig helt hundra..
Så de som jag haft tidigare kan man för studen bara kalla för min första kärlek, men de sprack ju och hur kan man kalla de för första kärleken? och då kanske många utav er tänker "men de gör de för alla, jag har haft min första kärlek men de är slut idag" och jag förstår hur ni tänker, men var de helt rätt? visst kan de vara så men de tar ju alltid slut för en anledning? och de behöver inte vara en dålig anledning alla gånger heller, men något bakoliggande var de ju ändå? och man tror ju och hoppas på att de ska hålla livet ut när man hoittat den första riktiga kärleken, inte sant? Och alla har vi motgångar, de finns inte något förhållande som är felfria.

Men som jag känner nu för honom jag lever med nu, Thom. Det är svårt att förklara någonting man aldrig tidigare känt. Jag känner en sån otroligt lycka med honom. Han är verkligen mitt allt och han får mig att känna mig levande igen. Jag trodde verkligen inte att just jag skulle känna så här för någon. Jag är så tacksam för allt han gör för mig, han ställer upp i vått och i torrt, de spelar ingen roll vad det handlar om. Han försöker alltid göra de bästa av situationen och han är verkligen stöttande. Han ger mig så mycket värme och kärlek, de jag aldrig tidigare känt och jag kan verkligen vara mig själv till 100% utan att jag måste låtsas vara någon jag inte är. Han acceptera mig fullt ut, han vill inte göra om mig, inte ändra någonting alls. I början var de lite jobbigt för jag tyckte han var för snäll och gav "för mycket kärlek" men kan man ge någon för mycket kärlek? jag var inte van vid de. Men jag är så glad att jag gav de en chans, för jag är så lyckligt lottad som har han vid min sida. Alltid känns så bra, även fast vi har våra dagar och motgångar men tillsammans löser vi de och tar igenom oss de tillsammans, och de är så underbart att de finns ett ord som heter tillsammans. Allting känns så mycket enklara på något sätt. Jag skulle inte kunna se ett liv utan Thom, han är min bättre hälft, min pojkvän, min bästa vän och mitt allt.
Jag trivs med honom som fisken gör i vattnet, vi gör så mycket tillsammans. Och det är viktigt att kunna ge varandra lite utrymme med och de känner jag att vi gör. Frihet är också viktigt, vi kväver inte varandra utan vi kan accepetra varandra intresse och även dela dom. För kärlekens skull.. Även fast man har genemsamam intressen måste man kunde dela på partnens intresse med, och de gör vi :) Jag vet vart jag har Thom och han mig. Mina hjärnspöken kan sätta igång ibland men då har jag mina vänner som skrämmer iväg dom, men de handlar om självsäkerheten som ligger hos mig, inte hos Thom. Jag litar på honom men de är mig själv jag måste möta och ta tag i min självsäkerhet, jobba med den och försöka tycka om mig själv mer än vad jag gör. Men med Thom är den mycket bättre än tidigare med andra. Och de är mycket tack varit honom, jag lär mig dag för dag acceptera mig, och när han gör de blir de lättare för mig att acceptera mig själv, ännu mer. Och hans släkt är kanon, dom acceptera mig och jag dom, och samma sak med våra vänner.. Det är så de ska vara tycker jag.
Vi planerar framtiden och för varje dag närmar vi oss den och jag längtar tills vi får ett eget litet krypin, de ska bli så underbart. Och tids nog vill jag att han ska bli far till våra barn, för han kommer bli världens bästa pappa, de vet jag :)

Men måste nog avsluta nu, skulle kunna skriva hela natten annars. Och ursäkta stavfel, men när man skriver långt kan de lätt bli så. Men de var väl de :)

Thom, min eviga kärlek <3

/litenmia