Det kanske är elakt att säga, men jag är glad att jag haft skilda föräldrar. För min mamma och pappa är så olika och jag skulle kanske inte fått den uppväxten idag om dom försökt hålla ihop för min skull. Jag har som liten varit hos pappa varannan helg och hos mamma resten av tiden. Jag har liksom alltid tytt mig till mamma, alltid varit mammig och de är ändå hon som tagit ansvar för mig och vi har en fin kontakt. Även fast jag har en fin kontakt med min pappa också men inte alls på samma sätt. Man kan prata med dom om olika saker, och så är de ju.
Men jag och mamma är tait, taitare än vad jag och pappa någonsin kommer vara. Hårda ord men de är sanningen. Jag slutade vara hos pappa, jag minns inte när men jag kände att jag inte trivdes där, jag hade inga vänner där typ och jag hade ju allt hemma i Timrå, hos mamma. Men visst har man många roliga minnen från tiden hos pappa men mamma och jag har ändå den speciella reationen till varandra, som bara en mamma och en dotter kan ha. Jag är så tacksam att min mamma orkat stått ut med mig, jag kan inte förstå det än idag och ändå kan jag vara rätt trottsig idag med, men man är inte annat än människa. Hon har väglett mig, stöttat mig, gett råd som jag då tycker är ovärt att lyssna på- men de är trotts hon som har den största erfarenheten utav oss och hon som har rätt, oftast. Dock inte i allt, men jag har som fallit massa tårar i henne famn och hon har tagit emot mig, kramat om mig och sagt en massa stöttande ord. Jag är glad att jag har min mamma, som alltid varit överbeskyddande, men hon har ju bara en dotter och det är jag, klart att hon är orolig, vilken mamma skulle inte vara de egentligen? Gång på gång man tjaffsar, gnäller och skäller på varandra så vet man ändå att mamma är allt, hon är en ängel, hon ger mig så mycket men ändå är man inte nöjd, eller? ibland skämms jag för att jag kan vara rätt ego, beté mig illa men min mamma ska veta att jag älskar henne trotts mitt beténde, hon är liksom en del av mig och kommer alltid att vara. Jag ser upp till henne, och det är klart att jag gör de. Hon ställer upp för mig, alltid och ger mig så mycket. Jag älskar min mamma, min pappa men men min mamma har alltid varit mig närmst, så är sanningen <3

/litenmia