Så är de faktiskt men de har ju en poäng i de hela. Man måste gå genom motgångar och ha de dåligt så man kan uppskatta då de verkligen blir bra. För då uppskattar man en liten grej så mycket. Jag har ganska svårt att ta emot beröm och ge beröm åt mig själv. Men jag försöker och arbetar med de varje dag, mer eller mindre. Men när folk vill trycka ner en så tappar man de man försökt bygga upp. Jag ska inte ta någon skit för de kan jag lätt göra, tyvärr men ibland föser jag undan de.

Men när de blir för mycket så uppstår det igen, att jag tar åt mig och blir ledsen. Visst är de kosntigt? man blir aldrig helt "lagad" om jag ska kalla de så, de är bättre vissa dagar än andra och så är de ju. Men varför kan de inte vara tipp topp jämt? troligast är nog att man inte alls uppskattar de då? då är man fortfarande inte nöjd och vill ha mer. Som en rik person vad vill den? jo, den ha mer såklart!

Så är de med oss svenskar, vi är aldrig helt nöjda. Vad ska vi göra för att bli helt nöjda egentligen? de går inte, iaf inte i min värd. För man vill alltid kunna förbättra någonting, för är jag nöjd skulle de kunna bli bättre. Vissta känner säkert igen sig i det här? men en sak kan jag säga, jag blir nöjd om jag får ett G ist mattematik medan en annan person hettsar upp sig över ett VG?! Mer vill ha mer!

Aja, tycker man själv att man pristerat bra finns de alltid någon som ska klaga eller som inte är nöjd. Då blir självkänslan och självfötroendet inte så toppen. 

Men jag försöker att koppla bort de, de fungerar till en viss nivå men sen kopplas de ut, automatiskt, gång på gång. Med mina hjärnspöken, jag klandrar bara mig själv och varför? jo, för jag måste våga stå på mig! jag måste våga säga ifrån för jag vet ju att jag kan de?! Jag förstår inte vad de sitter i eller vart problemet sitter i? 
För vad kan hända? en känsla är en känsla, uppfattar man en sak så måste man kunna ifrågasätta de, eller hur? sen om man har rätt eller inte, de är alltid de man måste ta reda på. Är ganska duktig på att förstora upp saker och "tänka om, vad säger dom om mig när jag inte är där, då jag inte lyssnar?" Jag kan bli tookig, de är klart någon snackar, de kommer man aldrig ifrån. De spelar ingen roll vad man gör, vart man är. Även om visssa tycker att man är bra så finns de alltid någon som inte tycker de, men smaken är som baken, delad. Men de är ändå hemskt att tänka så, men om jag ska forsätta i dessa banor kommer jag inte få göra annat än att tänka på vad alla ska tycka eller tro. Tyck vad ni vill, jag vet iaf sanningen och de är de spelar roll, de är de som har betydelse. Tycker någon annan att de jag gör är bra, då är de ett stort plus i kanten. Man vill ju självklart att de andra ska tycka bra om en också, men att få alla med sig är nog orimligt.

Men varför ska jag ta en massa skit som jag inte är förtjänt till egentligen? vem vinner på de? folk ser mig som liten och obefintlig kanske? att de är lätt att trycka ner mig för de, att jag ser svag ut, tex.. men jag har känslor jag med, de finns en gräns hos mig som kan brista när som helst. Och då de rinner över bägaren säger jag ifrån, men ibland kan jag vara så jävla feg, jag, bara JAG mår bara sämre utav de.

Jag ska här och nu ta tag i detta och verkligen stå på mig, ingen ska behöva trampa på mig, de är jag själv som väljer de.

Jag har vissa svårigheter men de ska inte sätta stopp för mig?! vissa saker och personer gör mig osäker och nervös och jag tillåter de? de är pest.

Men de är väl tur att man har bra saker här i livet med, som många jag jobbar med och många andra med i min omgivning :') 
Men ingen är perfekt, man kommer aldrig kunna bli de heller.
Men jag tycker ändå motför de andra platser jag varit på att folk lyssnar på mig, ta tag i mina problem och gör de bra för mig. Och jag att jag trivs så bra, även om vissa dagar är jobbigare än andra. 

SKÖNT att fått lättat på hjärtat lite :)
Och skön att man fått sommarjobb, de gjorde denna vecka mer peppande.

/litenmia