Jag minns det som igår.. Ett ögonblick, så underbart!

I början av mitt och Thoms förhållande rullade de på, jag tyckte de var jobbigt i början med alla komplimanger osv, men de var för att jag aldrig tidigare har blivit så accepterad. Aldrig känt mig så älskad, men kan man visa för mycket känslor, egentligen? men de blev bra ändå och jag minns under en fredag kväll att han vände sig mot mig och sa "jag älskar dig" jag blev varm i hela kroppen, de var första gången han sa de åt mg. Som jag hade väntat på att få höra dom tre vackraste orden från världens finaste människa. Och jag var tvungen att säga "va" och då sa han de igen, blev så glad. Jag hade verkligen vöntat på att han skulle säga de, de tog lite tid, men de kändes så bra. De gör de än idag men första gången är alltid speciell, samma sak med första kyssen och första handsvetten när man håller varandra nervösa i händerna.
Jag är galet kär i min prins och jag skulle aldrig i mitt liv vilja byta ut honom, inte mot ngt eller ngn. Han är min ögonsten och varje dag är de nya ögonblick med honom som blir till minnen uppe i hjärnkontoret som också bäddar mitt hjärta..
Så är de faktiskt :)

/litenmia