Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska avsluta detta..
Men just nu är jag nere på botten och långt ifrån toppen, jag vet inte hur jag ska ta mig genom detta. Men de kommer bli en låång resa.. Det kommer kännas så otroligt tomt, ensamt och ledsamt ett bra tag framöver. 
Kärleken mellan mig och Thom har tagit slut. Luften tog slut, vi har kämpat och kämpat. Jag tänker inte alls gå in på varför de tog slut här i bloggen. Dom som bör veta de kommer få veta de, men jag tänker inte blotta mitt liv här. Men vi älskar varandra fortfarande.. Och hjärtat är krossat, då hjälper inte Karlssons klister i detta fall.. Men efter två år och 9 månader, en lång tid tillsammans som vi delat de mesta bara tar slut så kommer det såklart bli en omständighet. Vad ska jag nu göra om veckorna, på helgerna, dom jag ofta delade med Thom? jag trodde detta var en mardröm. Men insåg ganska snabbt att det var verklighet. En verklig mardröm.. Det gör så förbannat ont, tårarna bara forsar ner från mina kinder. Känner mig långt ifrån hel, långt ifrån som en människa. Hur ska jag kunna gå vidare utan min andra halva? Jag kan bara inte sluta tänka, gråta eller vara förbannad samtidigt. 
Och det sägs ju att tiden läker alla sår, men i nuläget är de svårt att tänka sig att dom ens kommer att läka igen.. Att förlora någon är blad de värsta tänkbara, men de finns dom som har de värre. Det vet jag ju om.. Men alla minnen lever kvar, saker kommer att påminna mig om honom. Kommer aldrig att glömma de vi hade, men nu är dom dagarna förbi. 
Få försäka hitta tillbaka till mig själv, sysselsätta mig med massor och försöka tänka positivt. Om de nu går.. Jag trycker ner mig själv, lägger all skuld på mig men de borde jag egentligen inte göra. 

:'(